Har du tänkt på att människor (vuxna speciellt) är så rädda för känslor? Ilska och frustration tar vi gärna avstånd i från. Jag har många gånger tänkt på vad vi vuxna förmedlar genom att försöka undvika alla känslospektra. Som förälder är vi ofta snabba på att säga åt våra barn att inte gråta, inte vara orolig eller sluta vara arg. Visst är det jobbigt när barnen gråter men är det inte samtidigt så att det är nyttigt för barnen att få utlopp för sin frustration? Eller om barnen är rädda och nervösa inför någonting så kanske vi som förälder borde visa barnen att vi förstår att dom är oroliga och nervösa men att det är helt ok. Jag tror att det är nyttigt för människan att få pysa ut lite av sin frustration istället för att tvinga in allt. Min generation har vuxit upp med att det är brukligt att jobba hårt och inte känna efter. Att man är svag om man gnäller och att man inte ska känna efter. När det egentligen är precis det man ska. Känn efter ordentligt tycker jag. Och lär känna din kropp och ditt sinne och hur du reagerar på olika saker. Chansen att man ska kunna hantera livets olika svängningar är större om du är i kontakt med dig själv och dina känslor än om du har för vana att bara stoppa upp och gömma undan alla känslor. Personligen tycker jag att det känns jätteskönt i kroppen när jag fått Gråta ut. När tårarna tar slut så känns det som ett avslut. En möjlighet att gå vidare.
Jag tror verkligen inte på att lägga locket på och inte visa sina känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar