Juletid!

Äntligen är den här, den sköna juletiden.
Jag är en riktig julmänniska som verkligen uppslukas av atmosfären kring jul och allt som hör till. Och jag ska säga er att jag njuter mer av den nu när jag lagt bort min perfekt jul" attityd. Julen kommer oavsett om du har lyckats baka 20 sorters kakor eller bara 2. Julen bryr sig heller inte om ifall du inte hunnit julstäda i varje vrå. Jag pyntar gärna och då kan man väl ge dammråttorna lite glitter också så ser det ut som man ansträngt sig. Jag slet ut mig varje jul för att få det så perfekt som möjligt. Det skulle städas och bakas och lagas mat och det skulle vara julkort till alla och paket till höger och vänster. Det var inte alls ovanligt att jag sov bort de lediga dagarna under jul för att jag var helt slut, eller låg i en förkylning som jag dragit på mig under stressiga dagar...
Det som är viktigt för mig på jul är att få träffa min familj och umgås. Eftersom jag har en lång bit att åka till min familj så är kvalitetstid med dom långt mycket viktigare än vad som ligger under granen. Kom ihåg era nära och kära på jul för all del men glöm inte bort er själva i julstressen. För julen kommer oavsett och det är du själv som väljer vilken jul du vill ha, om det så är att fira den i en stuga för dig själv i skogen eller tillsammans med tjocka släkten. Ta en extra pepparkaka och andas in juldoften och andas ut julstressen!

Avslappning

När du befinner dig i ett avslappnat tillstånd blir ditt undermedvetna mer mottaglig för positiv själpåverkan. Träningen hjälper dig att bli bättre på att visualisera och mäta in nya själv- och målbilden i ditt undermedvetna. När du slappnar av är du mer mottaglig för positiva budskap eftersom hjärnan är i ett alternativt medvetandetillstånd.

Det finns många fler positiva effekter av avslappning. Du har möjlighet att sänka din grundspänning som är den spänningsnivå som din kropp befinner sig i under olika situationer. Om du ständigt går runt med en för hög grundspänning så tål kroppen inte så mycket mer stresspåslag. För hög spänning leder också till att du har svårt att hantera situationer där du utsätts för ett stresspåslag.

Det viktiga är då återhämtningen. Genom avslapnningsövningar kan du träna på att sänka din grundspänning och att ge kroppen återhämtning efter stressiga situationer. När du börjar träna avslappning så är det bra att börja med en övning som kallas "muskulär avslappning". Den hjälper kroppen att lära sig känna skillnad på en spänd och en avspänd muskel. Genom att hjälpa hela kroppen att slappna av så hjälper det även sinnet att släppa på tankar och oro samtidigt som kroppen slappnar av, muskel för muskel.
När kroppen sen befinner sig i ett avslappnat tillstånd är det läge att mata in med positiva suggestioner som ska hjälpa dig att få ett visst resultat.
Avslapnningsövningar kan man använda i många olika varianter. Det finns övningar för att släppa på stress, ge bättre självförtroende, sluta röka, bättra på sinnesstämning osv...

Utmattningssyndrom och utmattninsdepression

Idag är utmattningssyndrom och utmattningsdepression den vanligaste diagnos när det kommer till sjukskrivningar i Sverige. Och det har ökat de senaste 2 åren. Diagnosen akut stressreaktion som sjukskrivningsorsak har ökat med 73 (!!) procent.

Vad många kanske inte inser är att det är en allvarlig sjukdom och det kan ta väldigt lång tid att återhämta sig från den. Utmattningssyndrom kan dessutom ge ökad stresskänslighet i hjärnan efteråt.

Det ta tid att insjukna i utmattningssyndrom. Det händer inte över en natt. Så därför kan också tillfrisknande och återhämtning ta lång tid.

Idag lever vi i ett samhälle där de flesta inte känner efter hur kropp och sinne mår. Det kan bero på att man har för mycket att göra så att återhämtningen helt enkelt uteblir eller att man inte kan se varningstecknen och reagera på dom utan man fortsätter bara att nöta på med sitt liv. Vissa vill inte visa sig svaga och erkänna för andra och sig själv att dom faktiskt inte klarar allt.

De första tecknen på utmattningssyndrom brukar vara extrem trötthet som man inte kan vila sig ifrån. Sömnproblem (svårt att sova, tidigt uppvaknande, mardrömmar), olust känslor inför jobb eller att överhuvudtaget kliva ur sängen på morgonen. Därefter följer också fysiska problem i form av infektioner, problem med magen, rygg och nack problem och spänningshuvudvärk. Och det här är bara några tecken!

11 dagliga påminnare

1. Ditt förflutna kan du inte göra om!
Att se bakåt på sin livsresa är som att läsa om samma kapitel i en bok. Du har något att göra ett tag men det tar sig inte vidare.

2. Andras åsikter definierar inte din verklighet.
Vad andra tycker och tänker om dig är oväsentligt för ditt mående. Det är bara du som vet hur du ska vara och vad du vill göra.

3. Allas livsresor ser olika ut.
Vi har alla gått igenom olika saker i livet som har påverkat oss på olika sätt. Det som har varit tungt för dig behöver inte varit tungt för en annan. Dessutom är det som glädjer dig kanske inget någon annan blir glad av. Det går inte att döma en person efter den upplevelser.

4. saker blir bättre med tiden.
Sånt som påverkat dig starkt vid nåt tillfälle blir nåt som du i slutändan utvecklas av. Och när man lyckats vända situationer som uppkommit till något utvecklande så bleknar det som från början påverkat dig starkt.

5. att överanalysera leder dig ingenstans.
Det är lätt att överanalysera situationer och när man gör det så sätter man igång en lång kedja av tankefällor som man kan fastna i. Att grubbla leder inte till nåt positivt.

6. Lycka kommer inifrån.
Behövs ingen kommentar på det va? 😀

7. Positiva tankar skapar positiva saker.
Att välja hur man ska se på saker och ting kan vara avgörande för hur du hanterar situationer som uppkommer. Att ha en positiv syn innebär att man väljer att se livet som en utmaning istället för att se livet som en motgång.

8. Leende är smittsamt! Testa själv!

9. vänlighet är gratis.

10. Du misslyckas bara om du ger upp.
Resan mot målet kan vara kantad av motgångar och misslyckanden. Men välj att växa av dom i stället för att känna att du misslyckats. Det är lätt att ge upp om man känner sig misslyckad.

11. Man får tillbaka det man sänder ut. Tror du att en negativ inställning ska leda till nåt positivt så kan du tänka om.
 Det du genererar får du även tillbaka. Tror du mig inte så kan du få tillbaka till tips 8 och gå ut och testa.

Positivt tänkande

Vi tänker tusentals tankar varje dag, medvetet och omedvetet. Vissa är positiva och andra är negativa. Problemet börjar när man ser på sina tankar som sanningar. Tankar är något du har, du är däremot inte mina tankar. Att träna på positivt tänkande är ett utmärkt verktyg att använda sig av för att byta ut de negativa tankarna som kan få fäste. Att tänka positivt betyder inte att man ska gå omkring och bara vara överlycklig hela tiden, det är omöjligt. Men genom att träna upp positivt tänk så blir det lättare att tackla svåra situationer som kan uppkomma. Att se livet från den ljusa sidan är ett uttryck som kanske är lite uttjatat, men väldigt sant. Jag är uppfostrad med att inte klaga och gnälla över sånt som du om själv har makt över. Jag är också övertygad att det alltid finns någon som har det värre. Betyder det att jag går runt och är glad hela tiden? Absolut inte, jag känner mig också frustrerad och ledsen när tråkiga saker händer men jag är säker på att jag har lättare att tackla saker genom mitt positiva tänkande.

Människan föds inte med en negativ världsbild, det är något vi lägger på oss med tiden beroende på erfarenheter, handlingar och så vidare. Det går att träna sig i positivt tänkande. Ett jättebra verktyg för att tänka positivt är att öva sig i att hitta guldkorn i tillvaron.

Ta fram ett block eller papper, lägg vid sängen och skriv ner 3 eller 5 saker varje kväll, som varit bra och positiva. Det behöver inte alls vara stora saker som ska ha skett, det viktiga är att dom är positiva. Saker som du sett, hört eller känt. Det kan vara allt från doften av nybakat bröd på morgonen, en kram från en kollega, till att man lyckats med en jobbig uppgift. Det kan i princip vara vad som helst, då länge det påverkar dig positivt.

Ett annat uttryck är att " det finns inget ont som inte har nåt gott med sig". Fundera på det uttrycket och försök föreställa dig hur man med hjälp av positivt tänkande kan se på motgångar som utmaningar. Fundera på om situationen kan föra nåt gott med sig.
Vi lär oss hela livet och alla erfarenheter är viktiga, positiva som negativa.

Jag har vid något tillfälle sagt att TACK VARE att jag drabbades av utmattning och depression kunde jag förändra mitt liv....
Det är så jag väljer att se det. Det är det värsta jag gått igenom i mitt liv, men det är ändå något som stärkt mig i slutändan.

Min historia

Jag har själv valt att bara helt öppen med min historia och mina erfarenheter av att slå in i väggen, hamna i en depression och att leva med panikångest. För mig känns det självklart att prata om det, eftersom det är ett ämne som jag vill att det ska pratas om.

Under lång tid så var det lite tabu att prata om att man kände sig trasig på insidan, att man inte orkade allt, berätta hur stora kraven på en själv var. Ingen ville berätta att man på insidan skrek av vånda över alla saker som man ska hinna med och alla man ska hinna vara där för. Det var lite mer tabubelagt att prata om att man inte sov på nätterna för att man låg och grubblade, att man inte orkade med familjen för att jobbet krävde all energi. Man sa aldrig om hur dåligt man mådde inombords så länge det inte syntes på utsidan. För man vill inte visa sig svag. Man vill gärna göra rätt för sig och inte klaga. Att må psykiskt dåligt var länge förknippat med diagnoser och komplicerade psykiska störningar när det istället skulle ha varit ett bredare spektra på "den psykiska ohälsan". När vi började använda ord som "utarbetad", "utbränd", "gått in i väggen" och "utmattningsymptom" så var det lättare att stå för den sjukdom man drabbats av utan att känna att man ska gå under "psykiska diagnoser" kategorin. Jag tycker ni kan kalla det för vad ni vill men psykisk ohälsa är vad det är. Och det är inget att skämmas över. Det är ingen som behöver tystas ner, tvärtom. Det behöver pratas mer om! Genom att berätta min historia för andra så hjälper jag till att göra det mindre tabu. För ju vanligare det blir att prata om det dessto fler kommer att öppna sig, bryta tystnaden. Det finns så många som lider i tysthet. Som inte har någon att prata med, inte vill eller kan söka hjälp även om dom behövt. Min historia är inte på långa vägar värre än någon annans, jag vet att många har värre historier om det här. Men min historia är en liten vägledning på hur det verkligen kan totalt kasta omkull en människa och hur viktigt det är att utvecklas, resa på sig igen och att fortsätta framåt. Min historia är min och ingen annan än jag kan berätta den. Ibland får jag frågor som; "hur kändes det", " hur klarade du av att resa dig", "är du fortfarande samma människa"? Jag svarar gärna på dom och ger er gärna min syn på saken, för att väcka tankar hos er. För att på något sätt förmedla kunskap ni kan behöva för att själv kunna tackla er egen situation eller för att inspirera er till att åtminstone börja tänka i andra banor innan det är försent. Då jag är helt öppen med min historia och jag inser nu att det är inte på grund av min historia som jag har utvecklats, det är tack vare min historia som mitt liv ser annorlunda ut idag. 

Om du aldrig nått botten

När jag ser tillbaka på den tid i mitt liv då jag verkligen nått botten så kan jag inte låta bli att tänka på den skräck som jag upplevde, i mitt inre, i mina tankar. Jag kan inte direkt säga att jag hade tankar på självmord men jag saknade tankar på att vilja leva. Jag hade faktiskt inga tankar alls om att leva mitt liv. Inga tankar om hur jag skulle ta mig ur den situation jag hamnat i. Det enda liv jag vetat om var enligt mig över. Jag var först helt övertygad om att jag aldrig mer skulle bli mig själv igen. Jag skulle aldrig mer le. Jag låg där på soffan och existerade bara. Jag var där men ändå inte. Jag levde men var inte orolig över att göra motsatsen. För en som aldrig nått botten är det svårt att förklara hur det känns där. Det är kallt och väldigt ensamt. Det är svårt att överhuvudtaget tänka några rationella tankar eftersom tankarna går överallt. Dagarna på soffan säg likadana ut. Jag låg där och väntade..... väntade på att något skulle förändras. Jag väntade på att någon skulle komma och bara göra mig frisk. Jag väntade och funderade och väntade.... men ingen kom. Jag kom på mig själv med att nyfiket googla på allt från utmattningssyndrom  till panikattack, med en väldig hunger att få veta mer. Jag satte mig upp i soffan och började läsa böcker om detta.  Min nyfikenhet växte. Det stod att läsa i någon av mina böcker att jag kunde sätta mål i livet och ta vara på mig själv.  Att det inte kommer någon för att rädda mig... jag började sakta förstå att det faktiskt var upp till mig att ta mig ur, att börja klättra uppåt. Och jag gjorde det! Det var jobbigt, svårt och utmanande men det var nödvändigt. För mig gällde det att välja mellan att leva eller ligga kvar och tyna bort. Jag hoppas att du, läsare, aldrig behöver slå ner på botten. Men om du gör det så hoppas jag att du väljer att kliva upp igen. Jag hoppas att du väljer att kämpa för dig själv. Om du någonsin slår i botten så vill jag att du tar med dig en mening; du är inte ensam!

Så här i efterhand, med all kunskap jag lagt på mig, då skulle jag kunna peka ut alla de symptom och signaler som min kropp försökte sända ut till mig. Jag var trött, lättirriterad, rastlös och åkte ständigt på förkylningar. Jag hade svårt att påbörja nåt nytt, svårt att avsluta något påbörjat. Jag gnällde över mycket och hade svårt att se det ljusa i tillvaron. Jag kunde bryta ihop över ingenting och allting. Och jag bet ihop. Det var jag riktigt bra på. Jag bara fortsatte. Knöt händerna och stretade på, för det är  så man gör. Uppfostrad till att inte känna efter utan fortsätta göra rätt för sig. För göra rätt för sig måste man. Tills det inte går längre..... Då hamnar man på botten och har helt plötsligt inte en aning om vad som hände.

Om du nu, läsare, befinner dig på botten just nu så vill jag bara säga; ge dig själv tid! Låt läkeprocessen få ta tid. Ge själen tid att hinna ikapp dig. Kroppen bromsar av en anledning. Det du gjort hittills har inte fungerat, dags att tänka om. Men för guds skull, ge dig själv tid...

Vem styr ditt Liv?

Hur många är ni som går omkring här på jorden och bara låter livet ske? Finns det några där ute som funderar och undrar över de stora frågorna, vad är meningen med livet, hur vill jag leva? Det enkla svaret är också det svåraste: det är helt upp till dig hur ditt liv ska se ut. Låter skit enkelt eller hur? Men det är inte riktigt så lätt. Först måste man komma i kontakt med sitt inre. Man måste bemästra att kunna föra en inre dialog. Sen måste man bestämma sig för hur man vill att livet ska vara, vad det ska finnas mycket av i sitt liv och vad som behövs mycket mindre av. Därefter bestämmer man sig för vem det är som styr i sitt liv. Är det du själv som styr ditt liv eller låter du andra föra i livets vals? När man väl har kommit underfund med allt det så är det dags att vara beslutsam och att verkligen genomföra det man verkligen bestämt sig för. Och det är där målbildsarbetet kommer in. Hur bygger man då upp en bra målbild? Jo, först bestämmer du vad ditt mål är och därefter ska du föreställa dig med alla dina sinnen hur det ser ut när du nått ditt mål. Du ska alltså på förhand uppleva hur det ser ut och känns när du nått ditt mål. Tänk på saker som hur det ser ut när du uppkommit ditt mål. Vilka känslor är det i kroppen? Hur ser det ut, vilka färger, lukter? Hur vet du att du har nåt ditt mål?

Viktigt att tillägga är också att ett mål alltid ska vara positivt. Det betyder att du ska vilja till något, inte från något. Det ska vara becksvart. Målet måste vara möjligt att nå och tidsbestämt.
Men det allra första steget som måste tas är att bestämma vem det är som är chaufför i ditt liv? Rattar du själv ditt liv eller låter du någon eller något annat styra?

Hösten

Semestrarna börjar ta slut och sakta återgår folk till sitt vardagliga liv. Vi har fått en stund att spendera som vi vill. Antingen har man upplevt saker, sett platser eller provat nya aktiviteter. Eller så har man vilat, återhämtat och tankat energi. Hur ni än har spenderat er semester så hoppas jag att ni uppskattat den. Fått trevliga minnen att ta fram när energin tryter och solen inte visat sig på ett tag. Jag har själv alltid sett fram emot hösten. Det är då helt ok att stanna inne uppkrupen i soffan med något varmt i en kopp och med en bra bok. Det är ju nästan mot naturens lag att göra så på sommaren, om man får tro vissa. Jag gillar när det blir lite småkallt, jag gillar höstens alla färger och jag älskar att tända en brasa på kvällen när mörkret lagt sig. Hösten är för mig också en väldigt produktiv tid. Jag pysslar mycket och gör mina hantverk i lugn och ro. Jag gillar visserligen alla årstider och tycker att var en av dom har sin charm. Jag väljer att tänka positivt och ser fram emot saker istället för att koncentrera mig på vad jag vill bort ifrån. Det är så jag bygger upp energi. Att alltid blicka framåt, mot kända eller okända mål. Senare på höstkanten kommer jag ha min sista kurs under min utbildnings. Den kursen handlar om målbildsarbete. Det ska bli väldigt spännande så jag har mycket att se fram emot.

Vad tycker du är det bästa med hösten?

Midsommar

Medan jag läser vidare på min kurs och gärna sitter ute ljusa kvällar så slås jag av hur vacker naturen och omgivningen kan vara. Det är en glädje i sig att se allt växa och blomma och jag tankar både energi och intryck som man kan ta fram gråare dagar. Idag är det midsommarafton och familj, släkt och vänner samlas för att fira sommaren. Passa på att fira er själva, era vänner och släkt. Passa på att njuta av gott sällskap och god mat. Känn er gärna välsignade med så små men viktiga saker som faktiskt finns runt er. Stanna upp och dra in sommarens glädje och blomster. Ha en riktigt fin sommar allihopa!

Att andas in och ut

Jag har fått lära mig den svåra vägen hur viktigt det är med återhämtning. Jag fick ingen hjälp, jag fick läka mig själv. Det första steget jag tog för att komma tillbaka var att andas in.... Och andas ut. Andas in.... Och andas ut. Vissa stunder på dygnet så skrek kroppen efter just de 2 momenten. Det var som att hela min varelse sa åt mig att det var det enda den behövde just nu. Det enda den begärde... Att andas in .... Och Andas ut. Och jag lyssnade på mig själv och gjorde inget annat ibland än bara andas in.... Och ut. Det var 2013. Nu lär jag andra om vikten av att andas in... Och andas ut. Nu har jag förvandlats till en person som kan förmedla det läkande i att sänka sin grundspänning och att hitta avslappningen som en medicin. Och den resan från mitt första djupa lugnande andetag och till nu har varit besvärlig, jobbig och tuff. Men väldigt utvecklande och nödvändig. Jag känner till styrkan i ett andetag....

Sista träffen nalkas

Om ett par dagar avslutar jag min första egna kurs i stresshantering. Jag har haft en väldigt utvecklande tid med mina deltagare och jag kunde inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag skulle vara så stolt som jag är över hur hela mitt kursupplägg blev. Vi har diskuterat och vänt och vridit på hur vi ser på saker och ting. Jag är så tacksam för att jag faktiskt tog det här steget och började utbilda mig. Jag hoppas mina deltagare tar med sig ett nytt lugn och att avslappningen får vara en del av deras liv i fortsättningen.

Kursen är igång

Nu vet Jag hur det känns att vara hög på känslor. Jag är mentalt tom och huvudet är mos efter min första kurskväll men jag är lycklig, så lycklig. Jag är ödmjuk, tacksam, stolt och fnittrig.
Ett härligt gäng deltagare kom till min kurs och vi gick igenom det mest centrala med stresshantering... Avslappningen! Den är grunden i all mental träning och det är avslappningen som gör att du kommer i kontakt med dina tankar och lära om både kropp och knopp. Kvällens deltagare fick också diskutera om man är chaufför i sitt  eget liv eller om man är passagerare. Vi gjorde den muskulära avslappningen som avslutning. Allt kändes super och nu går jag vidare till lektion 2 i min kurs.

Stresshantering

Nu i april ska jag dra igång med min första egna kurs i stresshantering. Det känns underbart och svindlande. Under min utbildningstid har jag ganska ofta stött på frågetecken när jag diskuterar om min utbildning med någon. Några frågar rakt ut: "är det något flum?" Jag skulle vilja svara att det beror på vad du menar med flum. För visst är det så att begreppet mental träning, Stresshantering och avslappning är lite svårt att förstå. Men jag förklarar gärna för den som verkligen är intresserad av att veta. Ett perfekt tillfälle att få veta är att t ex gå min kurs.

Hoppas ni alla haft en bra påsk med glada stunder. Jag hoppas att ni hunnit tankat energi och att solen kommer för att stanna ett bra tag.

Gråta eller inte gråta

Har du tänkt på att människor (vuxna speciellt) är så rädda för känslor? Ilska och frustration tar vi gärna avstånd i från. Jag har många gånger tänkt på vad vi vuxna förmedlar genom att försöka undvika alla känslospektra. Som förälder är vi ofta snabba på att säga åt våra barn att inte gråta, inte vara orolig eller sluta vara arg. Visst är det jobbigt när barnen gråter men är det inte samtidigt så att det är nyttigt för barnen att få utlopp för sin frustration? Eller om barnen är rädda och nervösa inför någonting så kanske vi som förälder borde visa barnen att vi förstår att dom är oroliga och nervösa men att det är helt ok. Jag tror att det är nyttigt för människan att få pysa ut lite av sin frustration istället för att tvinga in allt. Min generation har vuxit upp med att det är brukligt att jobba hårt och inte känna efter. Att man är svag om man gnäller och att man inte ska känna efter. När det egentligen är precis det man ska. Känn efter ordentligt tycker jag. Och lär känna din kropp och ditt sinne och hur du reagerar på olika saker. Chansen att man ska kunna hantera livets olika svängningar är större om du är i kontakt med dig själv och dina känslor än om du har för vana att bara stoppa upp och gömma undan alla känslor. Personligen tycker jag att det känns jätteskönt i kroppen när jag fått Gråta ut. När tårarna tar slut så känns det som ett avslut. En möjlighet att gå vidare.
Jag tror verkligen inte på att lägga locket på och inte visa sina känslor.