Idag är jag ödmjuk. Väldigt ödmjuk över hur långt jag kommit i min egen utveckling och ödmjuk över insikten att jag aldrig kommer att sluta utvecklas. Från den punkt jag står nu kan det bara gå uppåt. Jag kan bara gå åt ett håll. För att jag valt det. Jag står inte bara med en sanning för det finns många sanningar. För mig finns bara en väg men den är kantad av sidospår. Idag fick jag under min utbildning en ögonöppnare som helt slog omkull mig. Jag känner mig inte ur balans men jag har mycket att fundera över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar