YOGA

Jag började med yoga under 2013 och har fortsatt med det sen dess. Mina egna upplevelser med yogan har fått mig mer övertygad om andningens betydelse och vikten av återhämtning. Jag går på Zen yoga en gång i veckan med mycket fokus på andning och sinne i samklang med kroppen. Jag har genom yogan lärt känna min kropp och kunnat lokalisera var spänningar sitter och kunnat lösgöra dom. Jag har byggt upp ett inre lugn med yoga i samband med andning och avslappning.

Jag har gått från att vara en tjej som hade många bollar i luften samtidigt till att fokusera på en sak i taget. Jag har byggt upp ett obefintligt tålamod till att ha ett tålamod som hjälper mig dagligen. Istället för att agera direkt nåt händer mig så stannar jag upp, observerar och sen agerar.... eller inte agerar. Det händer nämligen också att jag låter bli att agera och det var en ny erfarenhet för mig. Jag brukade alltid reagera och agera på situationer runt mig. Skillnaden nu är att jag sorterar ut vad jag behöver reagera och agera på, tro mig, det är långt ifrån allt som är mitt ansvar att agera på.

Jag har också genom yogan lärt mig att känna mig själv och min kropp bättre. Jag vet idag vad som är bra för min kropp och vad som inte är bra för min kropp. Jag känner i min kropp om saker är bra för mig eller inte. Jag gillar mig själv bättre och dessutom gillar jag min kropp mer. Ni kanske har hört frasen "kroppen är ditt tempel"? Det ligger lite sanning bakom de orden. För det är i kropp och sinne som du upplever din värld, dina känslor, reaktioner och handlingar. Genom att ha kontakt med kropp och själ så har du större möjlighet att vara ditt bästa jag. Medvetenhet om kroppen och fokus på dina tankar kan få dig att ändra saker som du förr inte hade kraft att jobba med.

Yogan är alltså numera en del av mig och det har blivit den delen av mig själv då jag återhämtar mig och återknyter kontakten med mig själv. Jag tränar på fokusering och att vara i nuet och att se situationer som dom är, just nu. Genom yogan kan jag också utmana mig själv att utvecklas i min egen takt.

Jag minns mitt första yogapass väldigt tydligt. Det var på försommaren och jag skulle gå på ett "prova på yoga" pass som skulle vara utomhus i en grön liten park som vi har mitt i byn där jag bor. Jag hade haft kontakt med yoga läraren, Ia, förr. Hon hade hjälpt mig med stressen och hon var också den som fått mig att börja med avslappningsövningar. Jag var ändå lite pirrig i magen när jag anlände till parken för jag var lite osäker på om jag skulle klara av yoga och om det skulle vara fler där. När jag kom fram till parken och la ut min nyköpta matta i gröngräset så tittade jag runt mig. Där satt flera stycken i skräddarställning med händerna skönt vilande på knäna och blundade. Några satt bara och väntade på att det skulle starta och någon låg ner och blundade. Ia välkomnade alla och berättade för oss vad vi skulle göra och att vi skulle utgå från våra egna förmågor. Det fanns liksom inga fel i yogan, man gör så gott man kan och det är gott nog. Det kändes tryggt när Ia sa så och jag kände att jag slappnade av lite. Sen började passet och halvvägs in så sköljer plötsligt alla känslor på en gång över mig. Jag var glad, ledsen, lycklig, olycklig, arg och skrattig på en och samma gång. Det är så svårt att förklara det men det var precis som att allteftersom jag töjde och böjde på kroppen och samtidigt koncentrerade mig på andningen så släppte alla uppdämda känslor som satt i kroppen. Det var som en serie proppar som plötsligt släppte och det kändes bra och sorgligt samtidigt. Jag stirrade ner på mina händer och det kändes som att det var första gången jag såg dom. Jag kände efter i kroppen hur jag kände mig och det kändes som att jag presenterade mig för kroppen för första gången.
- Tjena kroppen, det är jag som är jag i dig..... på nåt vis.

När allt sakta släppte i kroppen så kom också tårarna. Tårar av lycka, tårar av sorg och tårar av befrielse. Det är så svårt att förklara men det var så skönt att bara släppa ut allt och inte försöka tvinga tillbaka det. Jag tänkte någonstans att det behöver nog komma ut och lät tårarna trilla.

Det var min första erfarenhet av yoga och även nu idag, fast jag yogat ett par år, så händer det att känslorna sköljer över mig mitt under ett yoga pass. Ena gången kan det vara sorg och ilska som jag släpper ut i tårar samtidigt som jag står i "stående hunden" eller så är det bubblig glädje som jag måste släppa ut samtidigt som jag gör "solhälsningen". Det är olika och det är inte alltid det händer men det händer. Det känns väldigt befriande att veta att yogan kan påverka kropp och själ så mycket och jag är väldigt tacksam att jag hittade yogan.